Karin Altenberg från Lund debuterar med romanen Island of Wings

INTERVJU MED KARIN ALTENBERG, debuterande skönlitterär författare

Den lundensiska arkeologen Karin Altenberg utvandrade för fjorton år sedan till England och känner sig numera lika hemma där som i Sverige. Hon har precis debuterat med sin första roman på det nya modersmålet, engelska.

Island of Wings heter den vackra historien som kom ut i Storbritannien (i bokhandeln) den 31 mars (publication date 7th of April). Romanen handlar om ett ungt par – en präst och hans nyblivna hustru – som ger sig av till den avlägsna ön St Kilda i Atlanten. Ön ligger tio timmars segling västerut från Hebriderna. Neil McKenzie ska bli pastor i en liten församling och hustrun Lizzie är gravid med sitt första barn. De utsätts för stora psykologiska prövningar; Neil blir alltmer uppslukad av religionen medan Lizze försöker anpassa sig till ett isolerat liv bland öborna. Det hårda klimatet tär och det sker besynnerliga saker på ön.

Författarinnan själv växte upp i den sovande byn Södra Sandby utanför Lund. Familjen kände sig inte riktigt hemma där och flyttade till Lund. Pappa är professor i engelska och mamma var gymnasielärare. Karin gick humanistisk linje på Spyken, bytte till Samhällsvetenskaplig linje och studerade sedan på arkeologen i Lund. Efter avslutade arkeologistudier for hon 1996 till Reading för att doktorera. Sedan dess har Karin bott i London, med ett par korta avbrott i Stockholm. Nu är hon åter tillbaka i den engelska huvudstaden där hon bor i en lägenhet med en liten trädgård. I september (2011) far hon åter tillbaka till Vasastan i Stockholm.

Jag nådde Karin på telefon när hon varit ute och gått en lång runda på Djurgården un.der en Stockholmsvisit, ett par veckor innan boken skulle lanseras på förlaget Quercus Publishing Plc.

Boken har varit ett hemligt projekt.

Hur kommer det sig att du har skrivit en bok?

–  2005, var det. Jag läste i Reading. En vän till mig berättade om ett möte på en ö – St Kilda i Atlanten. Jag blev tagen av den där berättelsen om ön. Jag har tänkt på den i flera år. Jag hade tråkigt på jobbet och tänkte på människorna det handlade om, av och till. Funderade på om jag skulle forska i historien – såsom jag är van vid att göra.

Karin har arbetat på the British Council i London (2001-2005) och som kulturhandläggare på Svenska Ambassaden i många år. Hon arbetar nu som senior advisor på Riksantikvarieämbetet. Karin berättar att hon länge hade haft funderingar på att skriva en bok.  

–   Jag tog tjänstledigt och sökte ett stipendium. Jag tänkte att det skulle bli någon typ av forskningsprojekt. Så reste jag till St Kilda. Jag blev alldeles betagen. Varför åker man ut till en ö – mitt i Atlanten? En helt isolerad plats omgiven av höga vågor, svårt väder?

Du funderade på att forska. Det blev en skönlitterär bok ändå?

– Ja, jag berättade för en vän att jag ville skriva något om St Kilda. Att jag hade funderingar på att forska på ön och på historien. Men efter närmare eftertanke slog det mig att det redan fanns mycket skrivet om St Kilda, i forskningsväg. Det blev en roman i stället. Det var bra. Jag har nog egentligen alltid haft en dragning åt prosahållet.  

Vad handlar boken om?

–  Jo, jag blev så fascinerad av prästens fru. Det var hennes öde att följa med sin man till den här otillgängliga ön. Jag blev intresserad av hennes liv, hennes vedermödor. Kvinnan födde barn där. Det skedde en hel del tragiska saker i hennes liv. Historien handlar om dem, om prästen och kvinnan.

Hur var det att skriva?

–  Karaktärerna blev inte alls som jag hade tänkt mig.  De växte fram, helt naturligt. Det blev en historia. Den drog i väg med mig.

Hon berättar att hon var tvungen att ta en paus från skrivandet.

–  Jag kunde sitta tio timmar i sträck ibland. Det var som att kliva in i en värld. Berättelsen berättade sig för mig. Jag hade så himla mycket att göra på jobbet. Det fanns ju inte tid att skriva hela tiden. Så fort jag hade semester tog jag en vecka, tio dagar för att skriva. Jag kände ro. Det blev en lisa för själen och jag kände stor tillfredsställelse när jag skrev. Tiden var så oviktig i den där världen jag befann mig när jag skrev. Det var en helt annan dimension. Samtidigt kände jag mig ganska frustrerad på jobbet. Mitt uppdrag i den där världen kändes viktigare.

Du berättade egentligen aldrig för någon att du skrev på en bok.

–  Nej, jag vet. Det var ju för att jag ville slippa frågor som ”Hur går det med boken? När är den färdig?” Dessutom var jag rädd att det skulle kännas lite pinsamt. Att folk skulle tycka att det var pretentiöst.

Hur kom du fram till den sista meningen i boken? Hur vet man när en bok är klar?

–  Sista meningen hade jag klart för mig ganska tidigt, faktiskt. Det kändes naturligt. Jag hade en struktur som jag följde hela tiden.

När boken var färdigskriven lade Karin den i en byrålåda.

– Det kändes inte alldeles enkelt att läsa igenom den. Man har gjort sitt. Man kan historien. Man vill egentligen inte läsa den igen.

En vän läste den och Karin blev uppmuntrad av de positiva reaktionerna.

–  Efter det skrev jag till ett helt kapitel och förstärkte en lite outvecklad del i boken. Och så tvingade jag mig själv att stryka något jag var väldigt nöjd med – en brevväxling mellan två av huvudpersonerna. Det var jobbigt, men det gick. Det blev faktiskt bättre, säger Karin och jag hör att hon ler. Ja, du vet, ”to kill your darlings” kan vara otroligt effektivt.

Karin gjorde en lista på de bästa agenterna – med den skickligaste överst. Hon skickade över sitt manus till den kvinnliga agenten som ringde efter tre dagar och berättade att hon ville representera Karin och hennes bok.

– Jag hade tur som fick henne, säger Karin.

Efter lite diskussioner med agenten gjorde Karin ytterligare lite justeringar.

–   Det kändes tryggt att hon skulle representera mig. Hon var så engagerad. Hon blev som en gudmor för boken.

Agenten gjorde i sin tur en lista på förlag och skickade iväg manuset till alla förlag samtidigt – både till manliga och kvinnliga representanter.

–  Min agent trodde att boken skulle tilltala kvinnliga läsare mest. Jag var inte helt övertygad om det, faktiskt. Jag trodde nog att män också skulle gilla den. Det visade sig att männen på förlagen gillade den mest.

Det är en lång process att ge ut en bok?

–  Man säger ju att det är som en graviditet ungefär. Det tar kanske nio månader från det att man skickar in boken till dess att den kommer ut i handeln. Förlagen brukar rekommendera debutanter att ha idéer färdiga till nästa bok. Man ska helst ha börjat skriva på nästa bok, när den första kommer ut.

Varför det?

– Det är vanligt att folk ger upp. Anledningen till att man bör ha ett nytt projekt på gång är ju för att författaren inte göra just det – om den första boken inte skulle bli någon succé. Man får väl försöka ett par gånger, innan man ger upp, menar Karin.

Förlagen väljer tiden för utgivning med omsorg. Att Karins bok skulle ut i handeln den 31 mars 2011 är ingen slump.

–  Man kommer in i ett fönster. Olika typer av litteratur kommer ut på olika tidpunkter. I alla fall i Storbritannien. Skönlitteratur kommer i mars-april. Det är för att den ska hinna recenseras innan sommaren. Deckarna kommer lite senare; i juni-juli.

Hur tror du att det kommer att kännas när boken kommer ut?

Karin skrattar till, lite kort och ironiskt.

– De flesta säger att det är ett antiklimax. Det är så få som blir recenserade. Agenterna får femtio manuskript om dagen. De läser tio sidor och vet direkt om det är någonting eller inte.

Karin sitter just nu och skriver på sin andra bok. Debutboken Island of Wings har fått ett varmt mottagande och hittills en positiv recension i the Daily Mail.

http://www.dailymail.co.uk/home/books/article-1371939/Karin-Altenberg-ISLAND-OF-WINGS.html
http://www.undiscoveredscotland.co.uk/usreviews/books/quercusislandwings.html

ISLAND OF WINGS by Karin Altenberg

July 1830. On the ten-hour sail west from the Hebrides to the islands of St Kilda, everything lies ahead for Lizzie and Neil McKenzie. Neil is to become the minister to the small community of islanders and Lizzie, his new wife, is pregnant with their first child. Neil’s journey is evangelical: a testing and strengthening of his own faith against the old pagan ways of the St Kildans, but it is also a passage to atonement. For Lizzie – bright, beautiful and devoted – this is an adventure, a voyage into the unknown. She is sure only of her loyalty and love for her husband, but everything that happens from now on will challenge all her certainties.

As the two adjust to life on an exposed archipelago on the edge of civilization, where the natives live in squalor and subsist on a diet of seabirds, and babies perish mysteriously in their first week, their marriage – and their sanity – is threatened. Is Lizzie a willful temptress drawing him away from his faith? Is Neil’s zealous Christianity unhinging into madness? And who, or what, is haunting the moors and cliff-tops?

Exquisitely written and profoundly moving, ISLAND OF WINGS is more than just an account of a marriage in peril – it is also a richly imagined novel about two people struggling to keep their love, and their family, alive in a place of terrible hardship and tumultuous beauty.

Advance praise for ISLAND OF WINGS:

“There are shades of Alistair MacLeod and of John McGahern in this beautiful story of love and loss among the dark sea cliffs of St Kilda. The book tastes wonderfully of its own weather, of sea salt on the tongue, and I read it with a rising sense of appreciation. ISLAND OF WINGS is a precise, subtle, spiritually alive debut from Karin Altenberg.” Andrew O’Hagan

ISLAND OF WINGS captures a world that disappears in the act of its description, and the love, so inescapable and elusive, of the outsiders who try to tame it. With scrupulous attention to place, history and the natural world, it tells a story washed by a clean and lovely kind of sorrow.” Anne Enright

Karin Altenberg was born and brought up in southern Sweden and moved to Britain to study in 1996. She holds a PhD in Archaeology from the University of Reading. Her thesis was published in 2001 and won the Nordenstedska Foundation Award. She is currently senior advisor at the Swedish National Heritage Board and is a Fellow of the Linnean Society of London. ISLAND OF WINGS is her first novel and she is currently working on her second.

http://www.bokus.com/bok/9780857382320/island-of-wings/

Advertisements
  1. #1 by Per on April 6, 2011 - 2:26 pm

    Bra intervju av en spännande bok!

    • #2 by geijer on April 6, 2011 - 3:19 pm

      Vad roligt att du tycker det. 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: